Broddfunderingar...

Det fanns en tid då jag tyckte t-shirt och långbyxor var alldeles för varmt för att jobba i..

Brrrrr! Fy tusan vad kallt det är ute nu (och i det flesta stall också!). Verktygen blir så kalla att jag, trots handskar, får köldskador efter några minuter! Skämt åt sido så är jag ganska nöjd och glad över att vintern ÄNTLIGEN är här. Hoppas nu den får stanna ett bra tag och att snön får ligga länge. Jag har nämligen sett bara på några dagar efter att snön kom hur hovarna direkt blir bättre och att de hästar med antydan till strålröta blivit mycket bättre. Rena och fina!
Med snön kommer även snösulor för de flesta hästarna och för vissa även skor med fyra broddhål. Jag brukar ofta få frågan gällande fyra broddhål eller inte och mitt svar blir alltid att det måste kunden själv fundera ut. Självklart ger jag råd och berättar om fördelarna men även nackdelarna och ibland är det som att välja mellan pest eller kolera.
Så här tänker jag. För det första måste man själv ha koll på om hästen verkligen behöver fyra broddar i varje sko. Klart svårt om man har en ny häst, finns det möjlighet kan man ju alltid fråga tidigare ägare. Sen får man fundera på VAR man kommer att rida och i vilka situationer de krävs så bra grepp som möjligt.
Vad jag menar med att man får välja mellan pest eller kolera är detta.
Fördelarna med fyra broddar är helt klart att hästen får ett mycket bättre grepp och framförallt minskar risken för halkolyckor som kan skada såväl häst som ryttare. Vissa hästar skjuter ifrån med bakdelen och kan vid is och snö behöva greppet den får från tå brodden i ifrånskjutet.
Nackdelarna med brodd även i tån är framför allt risken för svåra balltramp då hästen kan med bakhovens tåbrodd skada sig på framhovarnas senor, karleder och ballar. Sen är det så att hästen har ett glidmoment i sin landning speciellt i trav vilket kortas nämnvärt med fyra brodd. Med ett ökat grepp under en längre tid påverkas lederna pga detta.
Man kan ju alltid börja med två broddhål och rida lungt och undvika riktigt isiga ställen. Har ändå hästen svårt för sig med två broddar i varje sko kan man ju byta till fyra broddar.
Vill även höja ett varningens finger vid in och utsläpp i stall med slipad betong (önskvärt enligt Mickael Ventorp, SLU, är ett betonggolv med minst 5 mm djupa fåror för greppets skull). När hovarna är fulla med snö och is då de kommer direkt från hagen och kanske har bråttom in till boxen är halkrisken stor!
Nog om detta!
Fick häromdagen veta att min utbildning är (idag) den enda som är godkänd av Jordbruksverket och snart även den enda som är godkänd av Europeiska hovslagarförbundet, vilket innebär en öppning för att få arbeta som hovslagare i t ex Tyskland. Fick även veta att inom en snar framtid kommer (ev) en ändring i lagen som säger att ENDAST hovslagare som är utbildade på en skola som är godkänd av Jordbruksverket kommer få arbeta som hovslagare i Sverige. Hmm... tåls att tänkas på. En certifiering av hovslagaryrket är på gång och detta är ett steg mot den. Kommer troligtvis hända en hel del under 2010 vilket jag anser är positiv för yrket. Förhoppningsvis blir hästägarna mer noggranna med att välja hovslagare. Kan även tänka mig att försäkringar mm inte gäller om man tar ut en hovslagare som då inte är certifierad eller som inte har en godkänd utbildning.
Ha det gott!

Försök till förklaring!

Ja ha! Får väl ta tag i det här igen då jag lovar till höger och vänster om snabba svar! Hoppas ni orkat vänta. Hi hi!

Lotti skrev som sagt om vår unghingst för ett tag sedan som haft en del problem med hovarna. Enklast är om ni tittar in på hennes blogg och läser mer! KLICKA HÄR!
Dallas, som hästen heter, är en Quarterhäst född -08. Han hade redan i våras en del uppackningar som gick att behandla utan större komplikationer. Under sommaren blev hovarna mycket bättre. Dessvärre fick han under de sista veckorna, då det var väldigt blött i marken pga en regnperiod, kraftiga hovbölder och uppackningar i alla fyra hovar. Dessa kunde jag dränera och behandla men påverkan på hoven var rätt kraftig så som sista åtgärd fick jag sko honom i fram. Gällande själva "näbben" vilken kan förknippas med en fånghov kommer av denna påverkan. Då han avlastat trakterna har hoven fått en högre belastning i tådelen. Detta kan även jämföras med en bockhov där trakterna skjuter i höjden. Han har idag normal hovform men fortfarande alldeles för tunn sula. Med fortsatt skoning och hovvård så bör hoven inom kort återfå sin naturliga styrka.

Kortfattat kan man säga att pga hovbölderna i trakterna fick hoven en belastning likt en bockhov. När dessa bölder åtgärdades återfick hoven en normal belastning vilket nu har givit tån två vinklar, ovan den normala och nedanför sensommarens felbelastning.
Hänger ni med?

Fråga på!

Snö?

Först och främst vill jag ägna några rader åt min trogne följeslagare, vän och kollega, Emil som idag blivt sju år gammal (UNG UNG UNG och inget annat!)
Har är verkligen min vän som nästan jämnt är med mig i stallen. Snällare hund finns inte! Tro mig!
Han fungerar dessutom lite som min radar. Snälla hästar kan han t o m gå under magen, när Emil inte ens går in i stallet så vet jag att det kan bli tufft. Då får jag antingen förbereda mig på en bråkig häst eller så får hästägaren jobba med hästen till den bli lugn vid skoning.

Men HALLÅ var har snön tagit vägen? Globala uppvärmningen eller?
Vad det än beror på så kan väl i alla fall regnet sluta falla? Inte bra med dessa ständigt våta och leriga hagar för våra hästars tassar... Har fått åka på fler hovbölder och strålrötafall nu under de sista veckorna. De får liksom ingen chans att torka upp!
I en underbar värld (där vi fortfarande red våra hästar och höll dem i fångenskap) så skulle varje häst ha tillräckligt stora hagar så det ej blev lerigt. Men nu är nästan alla hagar mer eller mindre rätt så leriga. Förutom att göra rent hovarna ordentligt varje dag och sedan smörja in stråle och ballar i tjära så kan man ägna en tanke åt hästen underlag i boxen/ligghallen.
Om jag ska se till hela hästens välbefinnande så tycker jag halm av god kvalité är oslagbart. Då torkar hovarna upp när det är blött ute och fuktas när det är torrt. Dessutom tillgodoses hästens tuggbehov även om stråfodret skulle ta slut under natten.
Om jag bara ska rekommendera något som passar hovens behov under just denna säsong så är även spån att föredra. Mindre önskvärt är dock torv vilket lätt packas under hoven och tränger in i strålfåror mm. Vet att många använder det och kanske vore en kombination av spån och torv ändå något bättre (just nu i alla fall!)

Har sedan sist varit och skott Mr Ardenner igen. (återkommer med bilder: skäms!)
Med tanke på hur illa han blivit skodd tidigare så återhämtar hovarna sig sakta men säkert. Är något orolig för de kraftiga seperationerna i framhovarna vilka troligtvis uppkommit tidigt i livet pga felverkning och för hög belastning. Han borde nog fått på sig skor tidigt. Men nu är det som det är och jag får jobba utifrån det.
Är överlag för att man i alla fall låter hästen gå oskodd under minst 8-10 veckor varje år. Men i detta fall funkar det inte utan skor. Hovarna faller sönder under de 1 000 kg som belastar hovarna ständigt och mer under körning och ridning.

Kul att jag får läsare trots att jag skriver alldeles för sällan :)

Ha det bäst så länge!

Höst eller vinter?

Nu har hösten kommit i det skede när vintern är här när som helst. Den är mycket välkommen, tycker i alla fall jag!
Med vintern kommer även snösulor och brodd. Kommer i nästa inlägg skriva en del om valet av snösulor, antal broddhål, kvalitén på brodd mm.
Men som sagt är det ju fortfarande höst och lera. Därför följer här ett recept (i väntan på julbakets alla recept!)
Strålröta är kanske den största boven så här års, i alla fall i mina trakter där leran ibland går upp till knäna. Även om ni tycker strålen ser ok ut och att den inte luktar pyton kan ni gärna göra följande behandling i förebyggande syfte!

1. Blanda en hink (ca 0,5-1 liter vätska) med Virkon S, det tar kol på det mesta!
2. Efter att först rensat och borstat ur hovarna så tar ni en diskborste som ni doppar i virkonet. Skura sedan ur hoven med riklig mängd vätska. Ett tips är att hålla hoven ovanför hinken. Akta ögonen och använd hanskar! Läs skyddsinstruktionen på burken!
3. Avsluta med att skölja bort ev virkon som hamnat ovan kronrand och i karleden.
4. Smörj in stråle och ballar med tjära. (Vid strålröta i mittstrålfåran så bör tjärdrev med t ex kopparsulfat tryckas ned i form av små bollar, dessa rensas bort varannan dag i svåra fall)
Upprepa någon gång i veckan/varannan vecka om hästen inte har röta. Har den röta bör hovslagaren kopplas in för mer exakt ordination.

Tänk på att INTE smörja in hovens utsida med tjäran då den är uttorkande!

Lycka till!

Höst!

Aj, aj! Ont i hela kroppen och lär ha en trevlig träningsvärk efter dagens arbete. Nästan samtliga hästar hade tydligen vaknat på fel sida i morse och ville inte bli kompis med mig hur mycket jag än försökte. Med andra ord har jag fått åka bergochdalbana!

Snart dags för ardennerskoningen. Ska uppdatera med bilder då.

Kan väl sammanfatta den sista tiden så här utan att låta negativ:
Lera
Mörker
Blåst
Regn (och rusk)
Kyla
Halka
............
Fast även denna i denna tuffa årstid finns det ljusa stunder. Har den senaste tiden haft känt att jag tagit ett kliv framåt i utvecklingen av mitt arbete. Allt stämmer. Även de kluriga hovarna som jag tidigare ägnat långa stunder till att fundera ut en lösning på bara stämmer och skoningen blir klockren. Kul!

Dessutom har jag fått en hel del trevliga kommentarer från nöjda kunder vilket känns jättekul!
Långt ifrån alla hästar jag skor lever rövare. Ligga Gumman t ex är riktigt mysig! Sådana hästar ger energi istället!

Ha det gott!

ÄNTLIGEN! 9 Månader senare...

Blev så himla glad idag! Skodde hästen vilken har haft den kraftiga sprickan sedan jan-feb. Nu är allt spår av vad som varit en riktigt otrevlig hovspricka helt borta. Äntligen! Känns otroligt roligt att fått vara med som en viktig del i läkningsprocessen.

Här följer bilder från början tills nuläget:

Direkt efter operation av Vet. Göran Åkerström i början av 2009

..........................

Spricklagning i samband med operationen

.....................

Ringsko, första varianten även den i samband med operationstillfället
..............................

Här är ca 6-7 månader senare (tyvärr saknar jag bilder tiden mellan)
Mestadels av sprickan har vuxit ned och sprickan nitats
..............................................

Andra varianten på skon. Här med kil för att höja upp de understuckna trakterna

..............................

Ca 8 månader och snart är sprickan helt borta
..........................

Den svarta kanten som syns allra längst ned är det sista som syns av den otrevliga sprickan!

Skönt!
..............................

Ha det gott!

Före - efter

Har självklart haft en hel del "normal-skoningar" också! I detta fall har hästen pga omständigheter gått några veckor över tiden och på så sätt dels slitit mer än vanligt på skorna samt vuxit lite för mycket. Ingen större fara för hästen i detta enstaka fall men framtida skoning måste ständigt ske inom en 6-8 veckors period för att förändringarna inte ska bli så stora. Ville ändå ta tillfället i akt att visa skillnaderna före och efter skoning.

En massa skruv..

I veckan som gått har jag bl a skott hästen med hovsprickan. I första läget valde jag att inte lägga på ringskor utan vill se om det räcker med lagningen nedan. Anledningen varför jag tror att det inte krävs ringskor som första åtgärd är att hästen inte visat någon hälta, ingen förstärkt puls och heller ingen värme kring sprickan. Den kändes även rätt stabil men valde ändå att stärka upp väggen med lagningen samt fixera sprickan. Detta för att inte förvärra något.
Jag lyckades skära rent i sprickan och få bort all röta. Nu är det upp till hästägaren att se till att sprickan spolas rent de första dagarna för att sedan smälta ned bivax och fylla tomrummet med. Just bivax vill jag att hästägaren använder för att det andas och håller torrt så att ingen ny röta letar sig upp, det sägs även att den har även en antiseptisk och läkande effekt. Denna bivax bör sedan bytas ut ca en gång i veckan eller om den lossnar tills jag kommer tillbaka om fyra veckor. Det är även mycket viktigt att hästägaren tar pulsen och känner efter om det framkommer någon värme samt se efter att hästen inte på något vis visar någon ömhet eller hälta. Så länge hästen inte visar något obehag bör den vara igång som vanligt för att hålla hovmekanismen i rörelse. Sedan är det bara att ha tålamod och vänta på att sprickan ska växa ned. Detta kan tyvärr ta upp till ett år pga dess höga läge.
I detta fall har sprickan troligtvis uppkommit av en uppackning i tådelen vilket försvagat hovväggen. Röta har sakta gått upp längs sprickan och på så sätt även gjort den bredare.
I detta fall har jag haft kontakt med tre hovslagare med erfarenheter av många spricklagningar. Vi har diskuterat och funderat och jag har lyssnat på tips och råd från alla tre. Med dagens mobilteknink har jag även kunnat skicka bilder under samtalen vilket underlättat mycket. Jag har visserligen lagat en hel del sprickor själv men jag anser alltid att man tjänar på att vara ödmjuk inför uppgiften och ta lärdom av erfarna kollegor. Dessutom är det skönt att veta att man själv från början varit inne helt på rätt spår. Det är även bra att med jämna mellanrum sko tillsammans med duktiga kollegor, ge varandra kreativ kritik och på så sätt utvecklas. Jag är otroligt självkritisk dessutom. Det fick jag lära mig redan från första dagarna under min praktik när jag pluggade.

Har min skoning påverkat häst och hov enligt mina förväntingar?
Vad kan jag göra ännu bättre nästa gång?
Vad vill jag åstakomma med min skoning?
Hur vill jag att hovarna ska se ut efter åtta veckor?

Det är sedan otroligt viktigt att lyssna på hästens ägare. Det är ju denna som ser och arbetar hästen varje dag mellan skoningstillfällena. Jag kan ju förvissa utskilja en hel del genom inspektion av slitaget på de gamla skorna, hur hovarna belastats mm, men kan genom en öppen dialog få mer kött på benen inför skoningen. Självklart har jag alltid en grundtanke hur jag vill att hoven ska se ut, vinklar och placering av skon och i vissa fall krävs inga större åtgärder då hästen är korrekt i sin helhet och dessutom rids eller körs på ett för hästen gynnsamt sätt.

Här är sprickan upprensad. Ser torrt och fint ut.
------------------------------------------------

Spricklagning med en tunn plåt vilken jag borrat små hål i. Skruvarna jag använt är mycket korta för att inte gå in för djupt.

long time no.... dator!

Låååååång cliffhanger...
Mycket arbete och en del födelsedagskalas =Ingen aktiv datortid över huvudtaget! Men nu är det lite lugnare igen ett tag.
Verkade en häst som normalt går barfota och fungerar riktigt bra utan skor. Dessvärre har den en elak hovspricka i tådelen i en av framhovarna. Ska nu som första åtgärd sko den i fram och fixera sprickan åt så många håll som är möjligt. Funderar på ringskor men är inte helt övertygad om att det behövs. Bestämmer mig på plats på onsdag. Lovar att fota och lägga upp dem omgående i slutet av veckan.
I övrigt har jag tyckt mig se att sommarens bete börjar visa sig i ökad hovkvalité vilket är välkommet i dessa lertider. Spruckna och frasiga hovar börjar sakteliga stärka sig igen. Däremot gäller det att vara extra vaksam för strålröta nu. Brukar kännas på lukten när ni kratsar (för det gör väl alla hästägare varje dag?) Hi hi!
En god idé är att göra rent hovarna och då speciellt strålen med t ex Virkon S och smeta på tjära en gång varannan vecka i förebyggande syfte. Virkonet tar kål på bakterier, svamp och virus, tjäran torkar upp.
Här får ni ett första exempel (mer än vad som krävs för att göra mig glad när jag kommer till stallet och kanske t o m lite lyxigt!) En kopp varmt kaffe! Plus i kanten om det finns något att doppa! (Usch vad skäll jag får av min kära hustru nu. Jag som just blivit av med den största bilringen!

En så kallad Cliffhanger!

Hur man nu blir vän med sin hovslagare får vänta, hålla er på spänningens kant, någon dag till i alla fall!
Var hos en ponny idag som aldrig blivit skodd utan droger. Enligt ägaren och den förre hovslagaren sparkade den så fort hovslagaren lyfte benet. Träffade hästen första gången då den gamle hovslagaren var sjuk och jag fick rycka ut och sko den. Hästen hade då fått en del lugnande men ganska lite. Såg direkt var det var för en individ, och jag gillade honom. Visste att han skulle passa mig. Naturligtvis gick allt bra denna gång, han hade ju dessutom lugnande i kroppen. Men jag fick en kommentar när jag var klar och hästägarna kunde pusta ut över det faktum att allt hade gått bra.
-Vad bra av dig att du hälsade på honom innan du började sko!
Vad annars??
Här stänger vi in ett djur som är designat för att leva fritt på stäppen i en gigantisk flock, kräver en massa genom ridning och körning mm. Det minsta ALLA borde göra är att visa dem respekt! Ibland måste vi även kunna lyssna på djuret och t o m låta hanteringen (i viss grad) ske på djurets villkor. Kan ju diskuteras i all oändlighet men vad jag vill ha sagt är att det inte passar alla individer att man bara klampar in och barskt lyfter upp hoven och börjar sko.
Speciellt inte denna kille. Han kräver lugn och tillit. Påminner delvis om en del ängsliga hästar jag skor (se tidigare inlägg). Det som skiljer honom från de andra ängsliga hästarna är att han är misstänksam (mot hovslagare i alla fall). Som vanligt handlar det om att vinna hästens förtroende men i denna hästens fall känns det inte rätt att gulla och fjäska. DÅ blir han troligtvis ännu mer misstänksam! Hänger ni med?
En "valpig" och orädd häst som krånglar lite tycker jag går lättast att hantera om man delvis gränsar och är tydlig och sedan "rycker lite på axlarna" om han "sjåpar" sig (dvs låtsas vara rädd för att slippa undan!)
Hursomhelst så drog jag av skorna på honom idag för att låta hovarna få vila och stärka upp sig en period då hovarna var ganska trasiga. Detta tar i normala fall ca 20 min. I hans fall tog det nog det dubbla. Inte för att han krånglade utan för att innan jag lyfte varje hov för sig så ville jag ha hans förtroende. Det funkade prima! Känns jättekul!
Vill även passa på att tillägga en del om hästägarnas agerande när jag är inne på ämnet. Har även nämnt det tidigare och i detta fall var det så himla tydligt. Ägarna hade fått förtroende för mig och trodde verkligen att det skulle gå bra. I detta fall krävdes ingen större övertalning för att få dem att förstå vikten av deras signaler de sänder vare sig de vill eller inte. Det är en stor genväg om man har hästägarens förtroende. Hur sjutton annars ska man kunna få hästen att lita på en om hästägaren är jätteorolig innan man ens lyft hoven. En orolig ägare kan t o m få lugnaste hästen att bli skitskraj!
Trevlig dag (trots min otroligt irriterande hosta!!)
Kul att läsarantalet ökar! Förebygger skrivkramp!

Obs! Den överlycklige hästen på bilden är inte den som skrivit brevet... Hi hi!

Här är Birger i högform!

Hur man blir vän med sin hovslagare...

Fick en gammal tidning av en god vän igår! Tyckte den var underbar. Kanske är det som skådespelaren, Heather Locklear (Dynastin) man ska se ut om man ska sko nuförtiden? Fransar på förklädet och blicken förstås!
Hursomhelst så fanns det är mycket bra artikel inne i tidningen som jag återkommer till.
Kul!
(Hoppas jag nu inte blir stämd på en massa pengar för att jag publicerat detta! Hi hi)

Några rader från soffan...

Ligger i soffan med filten över huvudet. Är dundersjuk (ja, ja överdriver säkert lite men är har ingen ork). Orkar inte ens blogga, eller rättare sagt hinner knappt det för med hovslagaren på sofflocket står en massa hästar och väntar på att bli skodda. Nu gäller att trixa, fixa och pussla för att hitta en ny tid åt hästarna. Det är nu de kunderna som hör av sig några dagar före de vill ha skott blir "drabbade". INGEN framförhållning alls! Försöker få dem att förstå att jag har minst två till tre veckors väntetid och att det bästa är att boka ny tid innan jag sätter mig i bilen och lämnar stallet. Men ändå finns det ett gäng som alltid kommer på att de måste få hästen skodd helst igår!
Sedan finns det de hästarna som akut måste få på en ny sko om de tappat den. Konstigt nog finns knappt något samarbete mellan hovslagarna vilket skulle underlätta även vid semestertider. Har ju varit inne på det tidigare.. Men skam den som ger sig. Tillslut kanske de andra också ser möjligheterna!
Borde väl egentligen vara hemma veckan ut, men tre dagars "ledighet" är mer än vad som fungerar. Nu blir det till att jobba kvällar och helger!
Tur då att det är ett sådant roligt jobb!
Ska se till att få liv i bloggandet också.

En ängslig själ!

Spinner vidare lite på det här med tung häst. Kändes som att förra inlägget mest kom att handla om hästar som är ouppfostrade. Självklart finns det hästägare som är jätteduktiga hästmänniskor men som har en ängslig och rädd häst. Kanske har den varit med om obehagliga möten med hovslagaren tidigare i sitt liv. Personligen anser jag mig vara av den lugna sorten som inte brusar upp i onödan. Detta har visat sig vara en god egenskap i hanteringen av rädda och ängsliga hästar. Jag faller för dem också, de flesta har ett gott hjärta om man bara får komma nära dem. Vinna deras förtroende är en jättehäftig känsla!
Har ett halvblod som kund, eller kunden jag har har ett halvblod rättare sagt. Gillade den hästen från första dagen. Fick ett något desperat samtal från hästens ägare för ett år sedan. Hästen hade blivit skodd några dagar tidigare och lyckats trampa av sig en baksko. Den förre hovslagaren kom ut för att slå på den men lyckades inte ens lyfta hoven. Kanske hade hästen en dålig dag eller så funkade deras personkemi sådär. Jag fick på en sko i alla fall och sedan den dagen har jag skott honom. Han är en rätt ängslig häst som dessutom måste ha koll på allt på samma gång. Ibland tycker han det är säkrast att han bestämmer, vilket han givetvis inte får. Ibland är han verkligen rädd. Efter ett års tid har jag lärt mig vad som är vad. Han "spelar" ibland på sin rädsla, då får jag skratta åt honom och ibland skräpa tonen i rösten om så krävs. När han däremot är rädd på riktigt gäller det bara att själv inte bli rädd, då släpper hans rädsla så småningom. Tiden är viktig. När hoven väl sitter mellan mina ben och han är lugn så gäller det att jobba på. Men ibland när han har svårt att slappna av så lyfter jag inte ens i hoven. Lite kli eller lugnande massage brukar fungera för att få honom medgörlig igen. Det händer att en skoning av framhovarna tar två timmar p g a att jag 75 % av tiden kliar honom!
Hästen är i övrigt svårt att inte tycka om (enligt min åsikt). Även hästens matte är väldigt trevlig vilket skapar en positiv stämning i stallet. För det är just det här med att vara positiv som är så viktigt, att man verkligen ställer in sig på att allt kommer gå bra. Även om jag haft en stressig dag så blir jag lugn när jag åker dit. Måste det helt enkelt. Brukar kalla det för min terapitid när jag skor honom!
Hursomhelst så skoddes han senast idag av mig. Till en början tyckte han det var jobbigt med blåsten utanför men när jag väl började arbeta med honom så var han lugn som en filbunke. Det är så roligt att det går framåt. Ägaren gör ett jättejobb mellan skoningarna och arbetar mycket med hästen för att få honom att bli mer trygg för varje gång. Vi tänker ganska lika och är överens hur hästens bör hanteras vilket underlättar mycket. Ett gott och öppet samarbete!

Tunghästtaxa?

Skodde en väldigt trevlig Tinkerhäst häromdagen. Han var rätt ung men ändå snäll att arbeta med. Detta för att hästens ägare arbetat mycket med hästen, uppfostrat den och lyft dess hovar i ett tidigt stadium.
Fick frågan för ett tag sedan var min gräns går för "tunghästtaxa". Självklart går ardennerhästar och shirehästar automatiskt under denna taxa pga av deras tyngd och storleken på hovarna respektive skorna. I övrigt kan även en schettis hamna under denna taxa. Att jag kallar det "tunghästtaxa" är enbart för att det är ett så inkört begrepp bland hästfolk och hovslagare. Om hästen pga av sin tyngd eller på annat sätt påvekar mitt arbete så det kräver större ansträngning än vanligt eller en högre risk gäller denna taxa vare sig det handlar om en nordsvensk eller ponny.
Denna taxa möts tyvärr inte alltid med förståelse hos kunden. Men de flesta tycker det är en självklarhet. Jag som hovslagare utsätter mig varje dag för risker som är svåra ens att jämföra med andra högriskyrken. Hur försiktig man än är kan olyckan snabbt vara framme då man som hovslagare arbetar med levande djur som t ex kan bli skrämda av något och kasta iväg en hov utan mening eller tappa balansen och ramla över en. Därför ser jag det som en självklarhet att en ouppfostrad häst kostar mer då det är en högre risktagning från min sida.
Det flesta av mina kunder är duktiga hästmänniskor vilket genererar i lugna stabila hästar.

Önskemål!

Fick ju för snart en månad sedan ett önskemål.

"Kan du inte berätta om några händelser som du minns extra väl med jobbet, eller "dina värsta misstag" eller hemskaste människan du stött på i jobbet och liknande? ;)" Lisa

Självklart ska jag göra mitt bästa!
Under min praktiktid hände det en hel del spännande saker, mycket var nytt och jag var grön som bara den.
Ett av mina bästa minnen var då jag på egen hand fick sko en halvblodshingst på 5 år, 180 cm hög och supertaggad då han vilat i två veckor med full fodergiva. Med andra ord en riktig utmaning. Min praktikvärd var med varje sekund och vägledde mig genom själva hanteringen av denna bjässe som var annan minut blev rätt "hingstig". Jag hade då kommit så långt att själva skoningen började sätta sig i ryggraden. Det var ett stort kliv framåt för mig och det sträckte självförtroendet rejält. Jag har aldrig trott på att man löser situationer med våld. Inte heller denna gång krävdes det några slag eller ens hårda ord. Lösenordet var tillit. Att våga tro på sig själv, att våga lita på att hingsten inte skulle bita mig i nacken när jag nitade eller kasta iväg mig när jag höll i framhoven. När han blev "hingstig", frustade, spände upp sig och fick fokus på något annat var jag tvungen att bryta det snabbt. Distrahera honom. Bl a var ett bra, och snällt, sätt att visitera munnen på honom. Det gjorde honom så förvånad att jag sedan bara behövde gå fram mot mulen på honom för att han skulle släppa "hingstigheten".

Tyvärr finns det alldeles för mycket våld i hanteringen av hästar.
"De är ju rätt hårda mot varandra så varför kan man inte sparka hästarna när de är dumma?"
Så låter det i många stall. Jag har då väldigt sällan sett en häst sparka en annan häst. Oftast räcker det med en varning, markering i luften. Sparkar hästen mot en så beror det troligtvis på rädsla, att hästen har ont eller något annat bakomliggande som inte går att lösa på så kort tid som en skoning tar. En sådan häst behöver för det första undersökas av veterinär eller annan person som kan avgöra om den har ont. Beror det på rädsla så är det upp till kunden att jobba med hästen för att den ska bli trygg. Jag erbjuder mig t om att komma ut en gång i veckan och jobba med den om det är det som krävs.

Jag har ändå haft tur och inte fått så många "hemska människor" som kunder. Kanske beror det på att de flesta vet vem jag är och vad jag står för? Det positiva är väl ändå att det finns en hel del bra hästfolk.
En gång i början av min karriär stötte jag dock på en människa som tyvärr visade upp en hemsk sida. Det var en tillfällig kund, en kund genom en annan som jag bara var hos en enstaka gång. Jag skodde en tvååring som knappt varit hanterad. Ett litet sto om jag inte minns fel. Det var hos en uppfödare som var med och höll i hästen. Hästen stod inte still hela tiden och var orolig. Det gick ganska bra ändå och jag hade inga problem med att hästen hoppade runt lite. Uppfödaren däremot ansåg att "hästajävelen", som han kallade den, minsann skulle stå still. Han hämtade en träpåk, vilket jag inte såg då jag höll i bakbenet. Med träpåken klappade han till den stackars hästen över nosryggen med ett hårt slag! Hästen blev så rädd att jag inte kunde fortsätta sko. Jag försökte lugna uppfödaren och sa åt honom att sluta. Mer vågade jag inte göra. Jag var så grön då. Rädd att uppfödaren skulle prata illa om mig och att jag på så vis inte skulle få några fler kunder.. Ångrar mig att jag inte gjorde mer då. Skulle det hända idag framför mina ögon så skulle jag packa bilen och åka därifrån med detsamma!

Utan att låta tråkigt noggrann så har jag faktiskt inte gjort några "värsta misstag" gällande skoning. Det funkar liksom inte när man jobbar med levande djur. Tråkigt för dig, Lisa! Men så är det.

En något mer upplyftande historia som jag faktiskt även när det väl hände kunde skratta åt hände i vintras. Jag hade precis köpt en GPS. Den var fantastisk! Vilka bra genvägar den hittade åt mig. Vi, jag och min dåvarande praktikant, hade ätit lunch och var på väg tillbaka till stallet där vi skodde. Tänkte att min GPS skulle visa mig en genväg tillbaka... ni vet vad man brukar säga om genvägar?? SENVÄGAR!
Den lotsade oss in på en liten grusväg. Det hade under natten varit en rejäl snöstorm men till en början var vägen plogad. Efter en stund var det inte längre plogat men det såg ut som att vi ändå kunde ta oss fram. Är ju envis som bara den så självklart kunde jag bara inte vända!
Vägen svängde genom en skog och vi for nedför en brant backe. Nu KUNDE vi inte vända. Bara att stå på gasen! Skogen tog slut och åkermark öppnade sig på båda sidor. Drivor på nästan en meter täckte delar av den så kallade vägen. En lång raksträcka på ca 500 m låg framför oss. Ibland stannade vi nästan men så kom vi vidare.. en sista snövall täckte vägen innan vi borde fått grepp igen. Men där satt vi! Fast i en snövall på en liten, liten skogsväg.. TACK KÄRA GPS!
Som tur var kom en kille med en traktor och drog loss oss efter en timmes grävande.

I övrigt skulle jag kunna skriva om varje häst jag skor, det skulle bli en berättelse per häst. Det är väl en stor del som jag älskar med yrket. Speciellt att man lär känna varje häst och ser vilka individer de faktiskt är! Lovar att med jämna mellanrum återkomma med några fler berättelser i alla fall!!

Arbetskläder

Efter ett besök i huvudstaden har jag införskaffat mig något jag funderat på väldigt länge (och några ömma fötter senare!)
Fram tills nu har jag skott i arbetsskor med stålhätta vilket har räddat mina tår ett antal gånger. Men sedan finns det de tillfällen då hästarna liksom missar stålhättan och träffar en på "fotryggen" vilket gör rätt ont och är en stor skaderisk.
Hittade dessa kängor, speciellt framtagna åt hovslagare, i en välsorterad hovslagarbutik på väg hem! De har en plös av metall inklädd i läder och efter att invigt dem kan jag intyga att de även var sköna att jobba i. Sedan om det är snygga eller ej kan man ju diskutera, men hellre en ful sko på foten än ett gips!

Nu är hösten här. Lika bra att inse det. Jag gillar hösten på sätt och vis. I alla fall de dagar då solen skiner och det är friskt och skönt i luften. Med hösten kommer även kylan och jag gillar verkligen inte att frysa! Tur då att man kan klä sig varmt. Men det är inte helt enkelt att klä sig "rätt" som hovslagare under de kalla månaderna. Det gäller att hitta material som håller en varm men som samtidigt andas. Hur man än gör blir man svettig. Det får heller inte finnas glipor i ryggslutet t ex. Gällande huvudet så är väl jag lite känslig kanske men jag MÅSTE ha något där som håller värmen!
Många kläder som är bra till hovslagaren finns på välsorterade utelivs-butiker, "HAJK-kläder" liksom. Inne på Naturkompaniets butik i Stockholm hittade jag denna perfekta mössa!
Ok, smaken är ju som baken men jag gillar den skarpt!
Det som är speciellt med mössan är att den är tunn som bara den, andas och värmer skönt.

Skulle det vara så att man ändå fryser så får man tända ässjan och smida ett par skor!

Okunskap

Här är ett annat fall där de långa trasiga hovarna berodde på okunskap av hästägaren. Hästen hade inte blivit verkad på över åtta månader och har endast gått i hage sedan dess.

---------------------------------------------

Till höger är den förvuxna hoven och till vänster den just verkade

Djurskyddsfall

Tyvärr är sådan här hovar ingen ovanlighet. Det beror endast (i detta fall) på slarv, dålig skötsel och utebliven verkning. I många andra fall kan det bero på okunskap hos hästägaren.
"Jag visste inte bättre, att hovarna skulle verkas fler än en gång per år!"
Detta är inget kul att se och dessvärre är att jag sett mycket värre hovar som beror på ovan nämda.

Hovarna var långa i tårna på alla fyra hovar och extremt sned, hög på insidan, på höger bakhov. Denna häst hade mycket ont utav detta och haltade kraftigt på höger bakhov. Efter att sänkt insidan till rätt nivå försvann hältan omedelbart vilket ändå kändes skönt.
Hästen är en form av djurskyddsfall varför jag utelämnar en del detaljer kring hästen.
Resultatet efter denna verkning var som natt och dag. Inte alla gånger det går att åtgärda dessa deformeringar på en verkning. Ibland krävs skor för att på sikt kunna få en rät vinkel och åter skapa en normal hovform.

Denna verkning gjordes för att snabbt återställa hästen som enbart går i hage. En häst som verkas för körning eller ridning hade inte gått att verka lika hårt då den dels sliter men även behöver mer hov kvar efter verkning för att inte bli ömfotad.

Visitation vid hälta

Hej kära läsare!

Började skriva på ett svar i kommentarsfältet men insåg efter en stund att det nog passade som ett eget inlägg.
Jättekul att ni tycker bloggen är intressant! Det inspirerar mig att fortsätta och dessutom skriva mer frekvent.
Vill även ta tillfället i akt och berätta mer om vem JAG är.
Jag har nu varit igång i snart ett år efter nästan tre års utbildning. Mestadels av utbildningstiden har varit praktik hos en mycket duktig hovslagare som dessutom har stor erfarenhet av arbete inne på en välkänd hästklinik. Därav har jag från första dagen fått se alla möjliga olika hovrelaterade sjukdomstillstånd. Det är väl därför mitt intresse är så stort kring detta område. Jag älskar verkligen mitt yrke och jag är stolt över mina arbeten, dock är jag ödmjuk inför alla uppgifter då jag fortfarande är i ett utvecklingsstadium gällande vissa bitar och jag kommer förhoppningsvis alltid vara i ett form av utvecklingsstadium. Att sluta lära verkar oerhört trist!
Stor del av yrket kan man bara lära sig genom erfarenhet och stort intresse. Jag menar en erfaren hovslagare behöver inte vara duktig bara för att han/hon skott i 15 år. Har man inte intresset av att utvecklas utan bara vill tjäna en hacka på att spika på skor så stannar man sin utveckling i ett tidigt stadium. Min blogg är förutom att berätta om mitt yrke även en del i min utveckling som hovslagare. Jag måste gå in på djupet att granska mina kunskaper jag har och de jag är osäker på tar jag reda på genom mina kollegor, veterinärer och böcker. Samtidigt kan många behandlingsmetoder varken vara rätt eller fel då det saknas en del forskning i vissa områden. Usch vad formell jag känner mig!
Hursomhelst så är det med stor glädje jag läser era kommentarer och frågor! Kul!

Så till svaret gällande hovbölder mm:
Angående hovbölder/hovbensfrakturer så finns givetvis inget självklart recept för att bedöma på plats huruvida det är en fraktur eller en böld. Men det finns några riktlinjer (Är man osäker eller om hovslagaren inte lokaliserat någon böld bör alltid en veterinär kopplas in!)
För det första bör man som hästägare känna till sin hästs normala digitalpuls i friskt tillstånd, lära sig hur man känner den och HUR den känns. En förstärkt puls efter ett hårt ridpass kan förekomma, eller då hästen går på bete och får i sig något olämpligt som den reagerar på. Därför ska pulsen tas när hästen vilat en stund.
Vid hovbölder upplever jag att pulsen är "hård" och tydlig, vid en fraktur mer flödande/forsande. Omöjligt att förklara EXAKT hur den ska kännas då det dessutom kan skilja något mellan olika hästar, men det är som sagt riktlinjer som tillsammans med visitation kan vara en hjälp på vägen.
En svullnad i benet upp över kotan kan uppstå vid hovbölder, så som vid andra inflammationer vid t ex fång. Fortsättningvis visiteras hoven med en visitertång. Genom att "klämma" ihop bakre delarna av hoven, traktväggarna, så får man en riktlinje huruvida det rör sig om en böld eller fraktur. Om hästen inte reagerar alls på detta så är chansen större att det inte rör sig om en hovbensfraktur. Reagerar den kan det ändå bero på hovböld beroende på böldens placering. Därför bör alltid en visitation fullbordas genom att klämma över hela bärrandens längd, trakt till trakt, och klämma över strålen. I de flesta fall kan man genom noggrann visitation på detta sätt hitta i alla fall en möjlig orsak och efter det bedöma huruvida veterinär/klinik skall kopplas in. Vid en lyckad visitation kan även en böld lokaliseras till dess exakta position och därefter dräneras. Hur man dränerar kan skilja sig mellan olika hovslagare och deras metoder. Ofta blir man både som hovslagare och hästägare lättad när en böld visat sig vara orsaken till hältan då prognoserna i det flesta fall av hovbölder är mycket god och behandlingstiden betydligt kortare än vid frakturer.

Ibland behövs ingen större visitation för att upptäcka hovbölder. Nedan är en böld som öppnat sig själv och redan börjat självläka. Bölden har sitter på en unghäst ute på sommarbete.
Bölden har vandrat uppåt i hoven och öppnat sig i dels kronranden och i sambandet mellan stråle och trakt samt i en av ballarna. Givetvis har en noggrann visitation ändå gjorts för att utesluta fler bölder och dessutom se till att den får hjälp men läkningsprocessen. Detta genom t ex kopparsulfat efter att spolat rent med jodopax/jodsprit.

Ju fler kockar desstom godare soppa!

Jag anser att samarbetet mellan hovslagarna i mitt område är alldeles för dåligt. För att inte tala om samarbetet mellan hovslagare och veterinär. Tänk så mycket kunskap vi kan byta bara genom att våga erkänna att man inte är fullständig. Men jag är positiv och nu vet jag att det är på väg att ändras till det bättre. Själv arbetar jag ständigt med detta genom en ökad kontakt vilket har gett resultat. Så här är det ju, kan man inte och inte vågar be om hjälp kommer man jag knappast kunna det veckan efter det heller! Hänger ni med?

I vintras fick jag ett samtal från en hästägare vars fullblod hade en kraftig hovspricka. Deras ordninarie hovslagare var inte anträffbar och läget var något akut. En veterinär specialiserad på hovar hade varit ute hos hästen (vilken var skodd ca två veckor innan.) Han ville ha hästen omskodd omedelbart.
Tådelen var för lång och pga sprickan krävdes även ringskor. Efter att diskuterat med ansvarig veterinär kom vi fram till att en spricklagning även var nödvändig.
Väl ute hos hästen kunde jag verka ned tådelen ca 10 mm. Jag kortade, enligt veterinärs ordination, tålängden för att minska belastningen så mycket som möjligt.
När hästen tar ett steg på hoven rullar den liksom fram, var man kallar överrullning. Genom att korta tån ökar man överrullningen vilket ger minskad belastning av hovväggens framsida.
Jag låste även sprickan med små skruv, ståltråd och skyddande plast (som en tandställning kan man säga).
Vad varken jag eller veterinären visste vid det tillfället var att under sprickan låg en hovböld och väntade på att blomma ut.
Efter en tid kom hältan tillbaka och hovbölden upptäcktes. Det var troligtvis pga en kombination av den långa tån, understuckna trakter och bölden som sprickan uppkom. Ofta tenderar just fullblodens hovar att "flyta" ut, bli lång i tån och trakterna skjuts under hoven i riktning framåt, dvs understuckna trakter. Det är extra viktigt att man håller skoperioderna täta.
Veterinären som åkte ut igen då hästen var halt öppnade upp bölden och fick skära upp en rätt djup skåra.

Just själva spricklagningen i detta skede var något mer komplicerat då även hovväggen var mycket tunn.
Det var mycket nytt för min del och förutom veterinärens rådgivning så kontaktade jag även en mycket erfaren kollega som är europaspecialist på hovsprickor. Min kollega låste sprickan enligt bilden nedan och jag tog hand om själva skoningsbiten (vilken i sig skiljer sig mycket från en normalskoning)
Nu var vi tre som engagerade oss i fallet, ett mycket lärorikt samarbete.

Hästen blev snabbt bättre. Sprickan hölls i schack och efter några månader hade sprickan vuxit ned så pass långt att det bästa sättet att låsa den var genom nitning. Dvs ett hål borras i hovvägen från enda sidan av sprickan till den andra. Genom hålet fäster man en söm som man modifierat något och denna kläms sedan fast med en specialtillverkad tång. Ett ännu mer avancerat sätt än tidigare lagning vilket krävde min kollegas erfarenhet igen. Kan nämna att flera erfarna kollegor i mitt nätverk inte skulle våga sig på detta på denna hästen pga sprickans läge och att hovväggen var så tunn. Ingen match för min kollega!

Känns verkligen kul att arbetet kring denna häst har givit ett så positivt resultat, prognosen inte alltid är så god gällande så kraftiga sprickor. Hästen, som tävlas i både fälttävlan och dressyr, har vid tävlingar under vår och sommar gjort bra ifrån sig på samtliga starter. Kul!


Som sagt har allt gått mycket bra.
Dock krävs att hästen fortsättningsvis skos var fjärde vecka så får vi se om skoperioden kan ökas något i framtiden. Kan också tillägga att hästens ägare gjort ett mycket bra jobb med att sköta om hovsprickan mellan skoningarna. De har fått göra rent och skydda sprickan med bivax. Även ägarna har i ett sådant fall en avgörande roll för läkningen.

Under sommaren har jag även försökt förbättra hästen understuckna trakter vilka sakteliga blir bättre och bättre. Satte först en kilsula, vilken har en tjockare del i trakdelen. Detta gav hästen ett avsevärt behagligare steg men tyvärr rörde sig sömmarna för mycket och skorna riskerade att lossna efter efter några veckor.
Som alternativ kilade jag skorna istället.

Traktarmarna från ytterligare en sko svetsas noggrant fast.


Dessa slipas sedan så att de får samma vinkel och skon ligger stabilt mot markytan, ett gediget och tåmodigt arbete minst sagt. (Samtidigt ett mycket skoj!)

Detta fall är en av mina mest intressanta och det är med stor glädje jag fortsätter sko hästen var fjärde vecka. Att dessutom ägarna till hästen är underbara människor är en stor bonus!

Så här ser hoven ut idag. Mycket trevligt!

Återkommer snart med önskemålen... (se kommentarer på föregående inlägg!)
Tveka inte att fråga mig saker, det är bara kul och utmanande! Kan jag inte svara direkt lovar jag att gräva fram ett svar så fort jag kan.
Må väl!

Ett riskfyllt arbete

Mycket jobb på sista tiden. En kollega ringde för några veckor sedan och berättade att han skadat sig då han fått en unghäst över sig. Självklart hjälpte jag honom med de mest akuta skoningarna. Jag är fullt medveten om riskerna med detta jobb och jag är oftast noggrann med inte utsätta mig för onödiga risker. Men ibland kan det hända olyckor med de snällaste hästarna.
Verkade ett 24-årigt halvblodssto för några dagar sedan. (En av de tillfälliga hästar min skadade kollega bad mig att hjälpa) Hon var supersnäll och allt gick bra tills sista hoven. Stod med en av bakhoven i knät när hon plötsligt, utan förvarning, ramlade över mig! Troligtvis hade framknät vikt sig för henne och föll som en fura. I normala fall så hade jag lika snabbt hunnit undan henne men i detta stall var stallgången alldeles för smal. Jag trycktes in i väggen med min rygg mot en dörrkarm. Tur i oturen var jag nära utgången och kom loss. Fick en rejäl smäll i ryggslutet men klarade mig annars utan större skador. Med hästen gick det bra. I just detta fall har jag mig själv att skylla. Inte att hon föll utan att jag såg mellan fingrarna gällande säkerheten. Att arbeta i en sådan smal stallgång är inte ok. Som sagt händer det även olyckor med de snällaste hästarna.

Har varit på återbesök hos unghästen med hovbölden. Efter en kontakt med ansvarig veterinär kom vi fram till att hålla ingångshålet öppet efter mitt resonemang. Veterinären ville först att jag skulle lägga på en sko med sula. För det första är det nästintill omöjligt att skydda bölden då öppningen satt en bit upp på hovväggen. För det andra ser jag gärna att hålet hålls öppet för att lufta det så mycket som möjligt. Att stänga in hålet är att riskera att bölden återigen letar sig upp i väggen. I andra fall då en böld öppnats i sulan kan ett skyddande beslag vara nödvändigt. Det är nu upp till hästägaren att hålla rent varje dag och se till att lera och smuts i sig inte täpper till hålet. Ska snart tillbaka till unghästen fortsätter givetvis berätta om hur det går. Ska se till att fotografera nästa gång!

Det är inte bara hästar jag stöter på om dagarna. Förutom hundar och en massa katter så finns det andra lurviga djur som charmar en.

Här är en riktig "fårskalle"! (Inget illa menat!)

Ardennerskoning

Skodde en ardenner härom dagen. Första gången jag var där. Hovarna var i mycket dåligt skick, väggarna flöt ut åt alla håll och hade omfattande sprickor i vägghornet. Enligt ägarna hade förre hovslagaren sagt åt dem att hästen bara behövdes skos var tionde vecka. "För att han skulle få växa till sig"-menade hovslagaren.
Anledningen till att hovarna såg så vanvårdade ut var just att hästen gått alldeles för lång tid. Han växte knappast "till sig" utan snarare flöt väggarna ut och hovarna såg ut som klockor, bjällror. Det är nämligen så att om det blir en brytning i hovväggens riktning så blir belastningen så stor att denna brytning blir snabbt större. Sprickor bildas och hästen får svårt att gå normalt då den i överrullningsmomentet först måste ta sig över den långa tån. Den blir snubblig. En stor risk för uppackningar finns även. Då sambandet mellan sulan och vägghornet ökar så bildas ett dike där sten och lera utan problem fastnar och trycks upp i lamellranden.
Hursomhelst så var hästägaren helt med på orsaken och hade tyckt att det lät konstigt att den skulle gå så länge mellan skoningarna. I detta fall väljer jag att lita på kundens ord. Troligtvis tyckte hovslagaren att det var tungt med ardennerhästen och ville nog få så lång tid på sig som möjligt att vila. Men det är bara min teori. Om den teorin stämmer så borde den hovslagaren fundera på att byta inriktning, tacka nej till så stora hästar.
Det fanns en hel del att verka bort. Som första skoningen i min regi så handlade det mest om att försöka få ihop hoven igen, korta tån för att minska belastningen på spickorna och ställa den så rätt som möjligt i tåaxeln. Det är ofta som jag kommer ut till hästar där det krävs ganska stora förändringar. Att utföra dessa förändring på en skoning är sällan möjligt. Antingen går det inte att verka bort så mycket för att ställa den rätt eller så blir förändringen för kraftig.
I detta fall gick det att göra ganska mycket men ser det ändå som ett långtidsprojekt. Ändrade om skoperioden till sex veckor så får jag se nästa gång hur hovarna har utvecklat sig.

Här syns det tydligt att lamellranden fått en alldeles för hög belastning

Ska bli intressant att se hur det har artat sig till nästa gång.