Hur man blir vän med sin hovslagare...

Fick en gammal tidning av en god vän igår! Tyckte den var underbar. Kanske är det som skådespelaren, Heather Locklear (Dynastin) man ska se ut om man ska sko nuförtiden? Fransar på förklädet och blicken förstås!
Hursomhelst så fanns det är mycket bra artikel inne i tidningen som jag återkommer till.
Kul!
(Hoppas jag nu inte blir stämd på en massa pengar för att jag publicerat detta! Hi hi)

Några rader från soffan...

Ligger i soffan med filten över huvudet. Är dundersjuk (ja, ja överdriver säkert lite men är har ingen ork). Orkar inte ens blogga, eller rättare sagt hinner knappt det för med hovslagaren på sofflocket står en massa hästar och väntar på att bli skodda. Nu gäller att trixa, fixa och pussla för att hitta en ny tid åt hästarna. Det är nu de kunderna som hör av sig några dagar före de vill ha skott blir "drabbade". INGEN framförhållning alls! Försöker få dem att förstå att jag har minst två till tre veckors väntetid och att det bästa är att boka ny tid innan jag sätter mig i bilen och lämnar stallet. Men ändå finns det ett gäng som alltid kommer på att de måste få hästen skodd helst igår!
Sedan finns det de hästarna som akut måste få på en ny sko om de tappat den. Konstigt nog finns knappt något samarbete mellan hovslagarna vilket skulle underlätta även vid semestertider. Har ju varit inne på det tidigare.. Men skam den som ger sig. Tillslut kanske de andra också ser möjligheterna!
Borde väl egentligen vara hemma veckan ut, men tre dagars "ledighet" är mer än vad som fungerar. Nu blir det till att jobba kvällar och helger!
Tur då att det är ett sådant roligt jobb!
Ska se till att få liv i bloggandet också.

En ängslig själ!

Spinner vidare lite på det här med tung häst. Kändes som att förra inlägget mest kom att handla om hästar som är ouppfostrade. Självklart finns det hästägare som är jätteduktiga hästmänniskor men som har en ängslig och rädd häst. Kanske har den varit med om obehagliga möten med hovslagaren tidigare i sitt liv. Personligen anser jag mig vara av den lugna sorten som inte brusar upp i onödan. Detta har visat sig vara en god egenskap i hanteringen av rädda och ängsliga hästar. Jag faller för dem också, de flesta har ett gott hjärta om man bara får komma nära dem. Vinna deras förtroende är en jättehäftig känsla!
Har ett halvblod som kund, eller kunden jag har har ett halvblod rättare sagt. Gillade den hästen från första dagen. Fick ett något desperat samtal från hästens ägare för ett år sedan. Hästen hade blivit skodd några dagar tidigare och lyckats trampa av sig en baksko. Den förre hovslagaren kom ut för att slå på den men lyckades inte ens lyfta hoven. Kanske hade hästen en dålig dag eller så funkade deras personkemi sådär. Jag fick på en sko i alla fall och sedan den dagen har jag skott honom. Han är en rätt ängslig häst som dessutom måste ha koll på allt på samma gång. Ibland tycker han det är säkrast att han bestämmer, vilket han givetvis inte får. Ibland är han verkligen rädd. Efter ett års tid har jag lärt mig vad som är vad. Han "spelar" ibland på sin rädsla, då får jag skratta åt honom och ibland skräpa tonen i rösten om så krävs. När han däremot är rädd på riktigt gäller det bara att själv inte bli rädd, då släpper hans rädsla så småningom. Tiden är viktig. När hoven väl sitter mellan mina ben och han är lugn så gäller det att jobba på. Men ibland när han har svårt att slappna av så lyfter jag inte ens i hoven. Lite kli eller lugnande massage brukar fungera för att få honom medgörlig igen. Det händer att en skoning av framhovarna tar två timmar p g a att jag 75 % av tiden kliar honom!
Hästen är i övrigt svårt att inte tycka om (enligt min åsikt). Även hästens matte är väldigt trevlig vilket skapar en positiv stämning i stallet. För det är just det här med att vara positiv som är så viktigt, att man verkligen ställer in sig på att allt kommer gå bra. Även om jag haft en stressig dag så blir jag lugn när jag åker dit. Måste det helt enkelt. Brukar kalla det för min terapitid när jag skor honom!
Hursomhelst så skoddes han senast idag av mig. Till en början tyckte han det var jobbigt med blåsten utanför men när jag väl började arbeta med honom så var han lugn som en filbunke. Det är så roligt att det går framåt. Ägaren gör ett jättejobb mellan skoningarna och arbetar mycket med hästen för att få honom att bli mer trygg för varje gång. Vi tänker ganska lika och är överens hur hästens bör hanteras vilket underlättar mycket. Ett gott och öppet samarbete!

Tunghästtaxa?

Skodde en väldigt trevlig Tinkerhäst häromdagen. Han var rätt ung men ändå snäll att arbeta med. Detta för att hästens ägare arbetat mycket med hästen, uppfostrat den och lyft dess hovar i ett tidigt stadium.
Fick frågan för ett tag sedan var min gräns går för "tunghästtaxa". Självklart går ardennerhästar och shirehästar automatiskt under denna taxa pga av deras tyngd och storleken på hovarna respektive skorna. I övrigt kan även en schettis hamna under denna taxa. Att jag kallar det "tunghästtaxa" är enbart för att det är ett så inkört begrepp bland hästfolk och hovslagare. Om hästen pga av sin tyngd eller på annat sätt påvekar mitt arbete så det kräver större ansträngning än vanligt eller en högre risk gäller denna taxa vare sig det handlar om en nordsvensk eller ponny.
Denna taxa möts tyvärr inte alltid med förståelse hos kunden. Men de flesta tycker det är en självklarhet. Jag som hovslagare utsätter mig varje dag för risker som är svåra ens att jämföra med andra högriskyrken. Hur försiktig man än är kan olyckan snabbt vara framme då man som hovslagare arbetar med levande djur som t ex kan bli skrämda av något och kasta iväg en hov utan mening eller tappa balansen och ramla över en. Därför ser jag det som en självklarhet att en ouppfostrad häst kostar mer då det är en högre risktagning från min sida.
Det flesta av mina kunder är duktiga hästmänniskor vilket genererar i lugna stabila hästar.

Önskemål!

Fick ju för snart en månad sedan ett önskemål.

"Kan du inte berätta om några händelser som du minns extra väl med jobbet, eller "dina värsta misstag" eller hemskaste människan du stött på i jobbet och liknande? ;)" Lisa

Självklart ska jag göra mitt bästa!
Under min praktiktid hände det en hel del spännande saker, mycket var nytt och jag var grön som bara den.
Ett av mina bästa minnen var då jag på egen hand fick sko en halvblodshingst på 5 år, 180 cm hög och supertaggad då han vilat i två veckor med full fodergiva. Med andra ord en riktig utmaning. Min praktikvärd var med varje sekund och vägledde mig genom själva hanteringen av denna bjässe som var annan minut blev rätt "hingstig". Jag hade då kommit så långt att själva skoningen började sätta sig i ryggraden. Det var ett stort kliv framåt för mig och det sträckte självförtroendet rejält. Jag har aldrig trott på att man löser situationer med våld. Inte heller denna gång krävdes det några slag eller ens hårda ord. Lösenordet var tillit. Att våga tro på sig själv, att våga lita på att hingsten inte skulle bita mig i nacken när jag nitade eller kasta iväg mig när jag höll i framhoven. När han blev "hingstig", frustade, spände upp sig och fick fokus på något annat var jag tvungen att bryta det snabbt. Distrahera honom. Bl a var ett bra, och snällt, sätt att visitera munnen på honom. Det gjorde honom så förvånad att jag sedan bara behövde gå fram mot mulen på honom för att han skulle släppa "hingstigheten".

Tyvärr finns det alldeles för mycket våld i hanteringen av hästar.
"De är ju rätt hårda mot varandra så varför kan man inte sparka hästarna när de är dumma?"
Så låter det i många stall. Jag har då väldigt sällan sett en häst sparka en annan häst. Oftast räcker det med en varning, markering i luften. Sparkar hästen mot en så beror det troligtvis på rädsla, att hästen har ont eller något annat bakomliggande som inte går att lösa på så kort tid som en skoning tar. En sådan häst behöver för det första undersökas av veterinär eller annan person som kan avgöra om den har ont. Beror det på rädsla så är det upp till kunden att jobba med hästen för att den ska bli trygg. Jag erbjuder mig t om att komma ut en gång i veckan och jobba med den om det är det som krävs.

Jag har ändå haft tur och inte fått så många "hemska människor" som kunder. Kanske beror det på att de flesta vet vem jag är och vad jag står för? Det positiva är väl ändå att det finns en hel del bra hästfolk.
En gång i början av min karriär stötte jag dock på en människa som tyvärr visade upp en hemsk sida. Det var en tillfällig kund, en kund genom en annan som jag bara var hos en enstaka gång. Jag skodde en tvååring som knappt varit hanterad. Ett litet sto om jag inte minns fel. Det var hos en uppfödare som var med och höll i hästen. Hästen stod inte still hela tiden och var orolig. Det gick ganska bra ändå och jag hade inga problem med att hästen hoppade runt lite. Uppfödaren däremot ansåg att "hästajävelen", som han kallade den, minsann skulle stå still. Han hämtade en träpåk, vilket jag inte såg då jag höll i bakbenet. Med träpåken klappade han till den stackars hästen över nosryggen med ett hårt slag! Hästen blev så rädd att jag inte kunde fortsätta sko. Jag försökte lugna uppfödaren och sa åt honom att sluta. Mer vågade jag inte göra. Jag var så grön då. Rädd att uppfödaren skulle prata illa om mig och att jag på så vis inte skulle få några fler kunder.. Ångrar mig att jag inte gjorde mer då. Skulle det hända idag framför mina ögon så skulle jag packa bilen och åka därifrån med detsamma!

Utan att låta tråkigt noggrann så har jag faktiskt inte gjort några "värsta misstag" gällande skoning. Det funkar liksom inte när man jobbar med levande djur. Tråkigt för dig, Lisa! Men så är det.

En något mer upplyftande historia som jag faktiskt även när det väl hände kunde skratta åt hände i vintras. Jag hade precis köpt en GPS. Den var fantastisk! Vilka bra genvägar den hittade åt mig. Vi, jag och min dåvarande praktikant, hade ätit lunch och var på väg tillbaka till stallet där vi skodde. Tänkte att min GPS skulle visa mig en genväg tillbaka... ni vet vad man brukar säga om genvägar?? SENVÄGAR!
Den lotsade oss in på en liten grusväg. Det hade under natten varit en rejäl snöstorm men till en början var vägen plogad. Efter en stund var det inte längre plogat men det såg ut som att vi ändå kunde ta oss fram. Är ju envis som bara den så självklart kunde jag bara inte vända!
Vägen svängde genom en skog och vi for nedför en brant backe. Nu KUNDE vi inte vända. Bara att stå på gasen! Skogen tog slut och åkermark öppnade sig på båda sidor. Drivor på nästan en meter täckte delar av den så kallade vägen. En lång raksträcka på ca 500 m låg framför oss. Ibland stannade vi nästan men så kom vi vidare.. en sista snövall täckte vägen innan vi borde fått grepp igen. Men där satt vi! Fast i en snövall på en liten, liten skogsväg.. TACK KÄRA GPS!
Som tur var kom en kille med en traktor och drog loss oss efter en timmes grävande.

I övrigt skulle jag kunna skriva om varje häst jag skor, det skulle bli en berättelse per häst. Det är väl en stor del som jag älskar med yrket. Speciellt att man lär känna varje häst och ser vilka individer de faktiskt är! Lovar att med jämna mellanrum återkomma med några fler berättelser i alla fall!!

Arbetskläder

Efter ett besök i huvudstaden har jag införskaffat mig något jag funderat på väldigt länge (och några ömma fötter senare!)
Fram tills nu har jag skott i arbetsskor med stålhätta vilket har räddat mina tår ett antal gånger. Men sedan finns det de tillfällen då hästarna liksom missar stålhättan och träffar en på "fotryggen" vilket gör rätt ont och är en stor skaderisk.
Hittade dessa kängor, speciellt framtagna åt hovslagare, i en välsorterad hovslagarbutik på väg hem! De har en plös av metall inklädd i läder och efter att invigt dem kan jag intyga att de även var sköna att jobba i. Sedan om det är snygga eller ej kan man ju diskutera, men hellre en ful sko på foten än ett gips!

Nu är hösten här. Lika bra att inse det. Jag gillar hösten på sätt och vis. I alla fall de dagar då solen skiner och det är friskt och skönt i luften. Med hösten kommer även kylan och jag gillar verkligen inte att frysa! Tur då att man kan klä sig varmt. Men det är inte helt enkelt att klä sig "rätt" som hovslagare under de kalla månaderna. Det gäller att hitta material som håller en varm men som samtidigt andas. Hur man än gör blir man svettig. Det får heller inte finnas glipor i ryggslutet t ex. Gällande huvudet så är väl jag lite känslig kanske men jag MÅSTE ha något där som håller värmen!
Många kläder som är bra till hovslagaren finns på välsorterade utelivs-butiker, "HAJK-kläder" liksom. Inne på Naturkompaniets butik i Stockholm hittade jag denna perfekta mössa!
Ok, smaken är ju som baken men jag gillar den skarpt!
Det som är speciellt med mössan är att den är tunn som bara den, andas och värmer skönt.

Skulle det vara så att man ändå fryser så får man tända ässjan och smida ett par skor!

Okunskap

Här är ett annat fall där de långa trasiga hovarna berodde på okunskap av hästägaren. Hästen hade inte blivit verkad på över åtta månader och har endast gått i hage sedan dess.

---------------------------------------------

Till höger är den förvuxna hoven och till vänster den just verkade

Djurskyddsfall

Tyvärr är sådan här hovar ingen ovanlighet. Det beror endast (i detta fall) på slarv, dålig skötsel och utebliven verkning. I många andra fall kan det bero på okunskap hos hästägaren.
"Jag visste inte bättre, att hovarna skulle verkas fler än en gång per år!"
Detta är inget kul att se och dessvärre är att jag sett mycket värre hovar som beror på ovan nämda.

Hovarna var långa i tårna på alla fyra hovar och extremt sned, hög på insidan, på höger bakhov. Denna häst hade mycket ont utav detta och haltade kraftigt på höger bakhov. Efter att sänkt insidan till rätt nivå försvann hältan omedelbart vilket ändå kändes skönt.
Hästen är en form av djurskyddsfall varför jag utelämnar en del detaljer kring hästen.
Resultatet efter denna verkning var som natt och dag. Inte alla gånger det går att åtgärda dessa deformeringar på en verkning. Ibland krävs skor för att på sikt kunna få en rät vinkel och åter skapa en normal hovform.

Denna verkning gjordes för att snabbt återställa hästen som enbart går i hage. En häst som verkas för körning eller ridning hade inte gått att verka lika hårt då den dels sliter men även behöver mer hov kvar efter verkning för att inte bli ömfotad.

Visitation vid hälta

Hej kära läsare!

Började skriva på ett svar i kommentarsfältet men insåg efter en stund att det nog passade som ett eget inlägg.
Jättekul att ni tycker bloggen är intressant! Det inspirerar mig att fortsätta och dessutom skriva mer frekvent.
Vill även ta tillfället i akt och berätta mer om vem JAG är.
Jag har nu varit igång i snart ett år efter nästan tre års utbildning. Mestadels av utbildningstiden har varit praktik hos en mycket duktig hovslagare som dessutom har stor erfarenhet av arbete inne på en välkänd hästklinik. Därav har jag från första dagen fått se alla möjliga olika hovrelaterade sjukdomstillstånd. Det är väl därför mitt intresse är så stort kring detta område. Jag älskar verkligen mitt yrke och jag är stolt över mina arbeten, dock är jag ödmjuk inför alla uppgifter då jag fortfarande är i ett utvecklingsstadium gällande vissa bitar och jag kommer förhoppningsvis alltid vara i ett form av utvecklingsstadium. Att sluta lära verkar oerhört trist!
Stor del av yrket kan man bara lära sig genom erfarenhet och stort intresse. Jag menar en erfaren hovslagare behöver inte vara duktig bara för att han/hon skott i 15 år. Har man inte intresset av att utvecklas utan bara vill tjäna en hacka på att spika på skor så stannar man sin utveckling i ett tidigt stadium. Min blogg är förutom att berätta om mitt yrke även en del i min utveckling som hovslagare. Jag måste gå in på djupet att granska mina kunskaper jag har och de jag är osäker på tar jag reda på genom mina kollegor, veterinärer och böcker. Samtidigt kan många behandlingsmetoder varken vara rätt eller fel då det saknas en del forskning i vissa områden. Usch vad formell jag känner mig!
Hursomhelst så är det med stor glädje jag läser era kommentarer och frågor! Kul!

Så till svaret gällande hovbölder mm:
Angående hovbölder/hovbensfrakturer så finns givetvis inget självklart recept för att bedöma på plats huruvida det är en fraktur eller en böld. Men det finns några riktlinjer (Är man osäker eller om hovslagaren inte lokaliserat någon böld bör alltid en veterinär kopplas in!)
För det första bör man som hästägare känna till sin hästs normala digitalpuls i friskt tillstånd, lära sig hur man känner den och HUR den känns. En förstärkt puls efter ett hårt ridpass kan förekomma, eller då hästen går på bete och får i sig något olämpligt som den reagerar på. Därför ska pulsen tas när hästen vilat en stund.
Vid hovbölder upplever jag att pulsen är "hård" och tydlig, vid en fraktur mer flödande/forsande. Omöjligt att förklara EXAKT hur den ska kännas då det dessutom kan skilja något mellan olika hästar, men det är som sagt riktlinjer som tillsammans med visitation kan vara en hjälp på vägen.
En svullnad i benet upp över kotan kan uppstå vid hovbölder, så som vid andra inflammationer vid t ex fång. Fortsättningvis visiteras hoven med en visitertång. Genom att "klämma" ihop bakre delarna av hoven, traktväggarna, så får man en riktlinje huruvida det rör sig om en böld eller fraktur. Om hästen inte reagerar alls på detta så är chansen större att det inte rör sig om en hovbensfraktur. Reagerar den kan det ändå bero på hovböld beroende på böldens placering. Därför bör alltid en visitation fullbordas genom att klämma över hela bärrandens längd, trakt till trakt, och klämma över strålen. I de flesta fall kan man genom noggrann visitation på detta sätt hitta i alla fall en möjlig orsak och efter det bedöma huruvida veterinär/klinik skall kopplas in. Vid en lyckad visitation kan även en böld lokaliseras till dess exakta position och därefter dräneras. Hur man dränerar kan skilja sig mellan olika hovslagare och deras metoder. Ofta blir man både som hovslagare och hästägare lättad när en böld visat sig vara orsaken till hältan då prognoserna i det flesta fall av hovbölder är mycket god och behandlingstiden betydligt kortare än vid frakturer.

Ibland behövs ingen större visitation för att upptäcka hovbölder. Nedan är en böld som öppnat sig själv och redan börjat självläka. Bölden har sitter på en unghäst ute på sommarbete.
Bölden har vandrat uppåt i hoven och öppnat sig i dels kronranden och i sambandet mellan stråle och trakt samt i en av ballarna. Givetvis har en noggrann visitation ändå gjorts för att utesluta fler bölder och dessutom se till att den får hjälp men läkningsprocessen. Detta genom t ex kopparsulfat efter att spolat rent med jodopax/jodsprit.