En ängslig själ!

Spinner vidare lite på det här med tung häst. Kändes som att förra inlägget mest kom att handla om hästar som är ouppfostrade. Självklart finns det hästägare som är jätteduktiga hästmänniskor men som har en ängslig och rädd häst. Kanske har den varit med om obehagliga möten med hovslagaren tidigare i sitt liv. Personligen anser jag mig vara av den lugna sorten som inte brusar upp i onödan. Detta har visat sig vara en god egenskap i hanteringen av rädda och ängsliga hästar. Jag faller för dem också, de flesta har ett gott hjärta om man bara får komma nära dem. Vinna deras förtroende är en jättehäftig känsla!
Har ett halvblod som kund, eller kunden jag har har ett halvblod rättare sagt. Gillade den hästen från första dagen. Fick ett något desperat samtal från hästens ägare för ett år sedan. Hästen hade blivit skodd några dagar tidigare och lyckats trampa av sig en baksko. Den förre hovslagaren kom ut för att slå på den men lyckades inte ens lyfta hoven. Kanske hade hästen en dålig dag eller så funkade deras personkemi sådär. Jag fick på en sko i alla fall och sedan den dagen har jag skott honom. Han är en rätt ängslig häst som dessutom måste ha koll på allt på samma gång. Ibland tycker han det är säkrast att han bestämmer, vilket han givetvis inte får. Ibland är han verkligen rädd. Efter ett års tid har jag lärt mig vad som är vad. Han "spelar" ibland på sin rädsla, då får jag skratta åt honom och ibland skräpa tonen i rösten om så krävs. När han däremot är rädd på riktigt gäller det bara att själv inte bli rädd, då släpper hans rädsla så småningom. Tiden är viktig. När hoven väl sitter mellan mina ben och han är lugn så gäller det att jobba på. Men ibland när han har svårt att slappna av så lyfter jag inte ens i hoven. Lite kli eller lugnande massage brukar fungera för att få honom medgörlig igen. Det händer att en skoning av framhovarna tar två timmar p g a att jag 75 % av tiden kliar honom!
Hästen är i övrigt svårt att inte tycka om (enligt min åsikt). Även hästens matte är väldigt trevlig vilket skapar en positiv stämning i stallet. För det är just det här med att vara positiv som är så viktigt, att man verkligen ställer in sig på att allt kommer gå bra. Även om jag haft en stressig dag så blir jag lugn när jag åker dit. Måste det helt enkelt. Brukar kalla det för min terapitid när jag skor honom!
Hursomhelst så skoddes han senast idag av mig. Till en början tyckte han det var jobbigt med blåsten utanför men när jag väl började arbeta med honom så var han lugn som en filbunke. Det är så roligt att det går framåt. Ägaren gör ett jättejobb mellan skoningarna och arbetar mycket med hästen för att få honom att bli mer trygg för varje gång. Vi tänker ganska lika och är överens hur hästens bör hanteras vilket underlättar mycket. Ett gott och öppet samarbete!