Ju fler kockar desstom godare soppa!

Jag anser att samarbetet mellan hovslagarna i mitt område är alldeles för dåligt. För att inte tala om samarbetet mellan hovslagare och veterinär. Tänk så mycket kunskap vi kan byta bara genom att våga erkänna att man inte är fullständig. Men jag är positiv och nu vet jag att det är på väg att ändras till det bättre. Själv arbetar jag ständigt med detta genom en ökad kontakt vilket har gett resultat. Så här är det ju, kan man inte och inte vågar be om hjälp kommer man jag knappast kunna det veckan efter det heller! Hänger ni med?

I vintras fick jag ett samtal från en hästägare vars fullblod hade en kraftig hovspricka. Deras ordninarie hovslagare var inte anträffbar och läget var något akut. En veterinär specialiserad på hovar hade varit ute hos hästen (vilken var skodd ca två veckor innan.) Han ville ha hästen omskodd omedelbart.
Tådelen var för lång och pga sprickan krävdes även ringskor. Efter att diskuterat med ansvarig veterinär kom vi fram till att en spricklagning även var nödvändig.
Väl ute hos hästen kunde jag verka ned tådelen ca 10 mm. Jag kortade, enligt veterinärs ordination, tålängden för att minska belastningen så mycket som möjligt.
När hästen tar ett steg på hoven rullar den liksom fram, var man kallar överrullning. Genom att korta tån ökar man överrullningen vilket ger minskad belastning av hovväggens framsida.
Jag låste även sprickan med små skruv, ståltråd och skyddande plast (som en tandställning kan man säga).
Vad varken jag eller veterinären visste vid det tillfället var att under sprickan låg en hovböld och väntade på att blomma ut.
Efter en tid kom hältan tillbaka och hovbölden upptäcktes. Det var troligtvis pga en kombination av den långa tån, understuckna trakter och bölden som sprickan uppkom. Ofta tenderar just fullblodens hovar att "flyta" ut, bli lång i tån och trakterna skjuts under hoven i riktning framåt, dvs understuckna trakter. Det är extra viktigt att man håller skoperioderna täta.
Veterinären som åkte ut igen då hästen var halt öppnade upp bölden och fick skära upp en rätt djup skåra.

Just själva spricklagningen i detta skede var något mer komplicerat då även hovväggen var mycket tunn.
Det var mycket nytt för min del och förutom veterinärens rådgivning så kontaktade jag även en mycket erfaren kollega som är europaspecialist på hovsprickor. Min kollega låste sprickan enligt bilden nedan och jag tog hand om själva skoningsbiten (vilken i sig skiljer sig mycket från en normalskoning)
Nu var vi tre som engagerade oss i fallet, ett mycket lärorikt samarbete.

Hästen blev snabbt bättre. Sprickan hölls i schack och efter några månader hade sprickan vuxit ned så pass långt att det bästa sättet att låsa den var genom nitning. Dvs ett hål borras i hovvägen från enda sidan av sprickan till den andra. Genom hålet fäster man en söm som man modifierat något och denna kläms sedan fast med en specialtillverkad tång. Ett ännu mer avancerat sätt än tidigare lagning vilket krävde min kollegas erfarenhet igen. Kan nämna att flera erfarna kollegor i mitt nätverk inte skulle våga sig på detta på denna hästen pga sprickans läge och att hovväggen var så tunn. Ingen match för min kollega!

Känns verkligen kul att arbetet kring denna häst har givit ett så positivt resultat, prognosen inte alltid är så god gällande så kraftiga sprickor. Hästen, som tävlas i både fälttävlan och dressyr, har vid tävlingar under vår och sommar gjort bra ifrån sig på samtliga starter. Kul!


Som sagt har allt gått mycket bra.
Dock krävs att hästen fortsättningsvis skos var fjärde vecka så får vi se om skoperioden kan ökas något i framtiden. Kan också tillägga att hästens ägare gjort ett mycket bra jobb med att sköta om hovsprickan mellan skoningarna. De har fått göra rent och skydda sprickan med bivax. Även ägarna har i ett sådant fall en avgörande roll för läkningen.

Under sommaren har jag även försökt förbättra hästen understuckna trakter vilka sakteliga blir bättre och bättre. Satte först en kilsula, vilken har en tjockare del i trakdelen. Detta gav hästen ett avsevärt behagligare steg men tyvärr rörde sig sömmarna för mycket och skorna riskerade att lossna efter efter några veckor.
Som alternativ kilade jag skorna istället.

Traktarmarna från ytterligare en sko svetsas noggrant fast.


Dessa slipas sedan så att de får samma vinkel och skon ligger stabilt mot markytan, ett gediget och tåmodigt arbete minst sagt. (Samtidigt ett mycket skoj!)

Detta fall är en av mina mest intressanta och det är med stor glädje jag fortsätter sko hästen var fjärde vecka. Att dessutom ägarna till hästen är underbara människor är en stor bonus!

Så här ser hoven ut idag. Mycket trevligt!

Återkommer snart med önskemålen... (se kommentarer på föregående inlägg!)
Tveka inte att fråga mig saker, det är bara kul och utmanande! Kan jag inte svara direkt lovar jag att gräva fram ett svar så fort jag kan.
Må väl!

Ett riskfyllt arbete

Mycket jobb på sista tiden. En kollega ringde för några veckor sedan och berättade att han skadat sig då han fått en unghäst över sig. Självklart hjälpte jag honom med de mest akuta skoningarna. Jag är fullt medveten om riskerna med detta jobb och jag är oftast noggrann med inte utsätta mig för onödiga risker. Men ibland kan det hända olyckor med de snällaste hästarna.
Verkade ett 24-årigt halvblodssto för några dagar sedan. (En av de tillfälliga hästar min skadade kollega bad mig att hjälpa) Hon var supersnäll och allt gick bra tills sista hoven. Stod med en av bakhoven i knät när hon plötsligt, utan förvarning, ramlade över mig! Troligtvis hade framknät vikt sig för henne och föll som en fura. I normala fall så hade jag lika snabbt hunnit undan henne men i detta stall var stallgången alldeles för smal. Jag trycktes in i väggen med min rygg mot en dörrkarm. Tur i oturen var jag nära utgången och kom loss. Fick en rejäl smäll i ryggslutet men klarade mig annars utan större skador. Med hästen gick det bra. I just detta fall har jag mig själv att skylla. Inte att hon föll utan att jag såg mellan fingrarna gällande säkerheten. Att arbeta i en sådan smal stallgång är inte ok. Som sagt händer det även olyckor med de snällaste hästarna.

Har varit på återbesök hos unghästen med hovbölden. Efter en kontakt med ansvarig veterinär kom vi fram till att hålla ingångshålet öppet efter mitt resonemang. Veterinären ville först att jag skulle lägga på en sko med sula. För det första är det nästintill omöjligt att skydda bölden då öppningen satt en bit upp på hovväggen. För det andra ser jag gärna att hålet hålls öppet för att lufta det så mycket som möjligt. Att stänga in hålet är att riskera att bölden återigen letar sig upp i väggen. I andra fall då en böld öppnats i sulan kan ett skyddande beslag vara nödvändigt. Det är nu upp till hästägaren att hålla rent varje dag och se till att lera och smuts i sig inte täpper till hålet. Ska snart tillbaka till unghästen fortsätter givetvis berätta om hur det går. Ska se till att fotografera nästa gång!

Det är inte bara hästar jag stöter på om dagarna. Förutom hundar och en massa katter så finns det andra lurviga djur som charmar en.

Här är en riktig "fårskalle"! (Inget illa menat!)

Ardennerskoning

Skodde en ardenner härom dagen. Första gången jag var där. Hovarna var i mycket dåligt skick, väggarna flöt ut åt alla håll och hade omfattande sprickor i vägghornet. Enligt ägarna hade förre hovslagaren sagt åt dem att hästen bara behövdes skos var tionde vecka. "För att han skulle få växa till sig"-menade hovslagaren.
Anledningen till att hovarna såg så vanvårdade ut var just att hästen gått alldeles för lång tid. Han växte knappast "till sig" utan snarare flöt väggarna ut och hovarna såg ut som klockor, bjällror. Det är nämligen så att om det blir en brytning i hovväggens riktning så blir belastningen så stor att denna brytning blir snabbt större. Sprickor bildas och hästen får svårt att gå normalt då den i överrullningsmomentet först måste ta sig över den långa tån. Den blir snubblig. En stor risk för uppackningar finns även. Då sambandet mellan sulan och vägghornet ökar så bildas ett dike där sten och lera utan problem fastnar och trycks upp i lamellranden.
Hursomhelst så var hästägaren helt med på orsaken och hade tyckt att det lät konstigt att den skulle gå så länge mellan skoningarna. I detta fall väljer jag att lita på kundens ord. Troligtvis tyckte hovslagaren att det var tungt med ardennerhästen och ville nog få så lång tid på sig som möjligt att vila. Men det är bara min teori. Om den teorin stämmer så borde den hovslagaren fundera på att byta inriktning, tacka nej till så stora hästar.
Det fanns en hel del att verka bort. Som första skoningen i min regi så handlade det mest om att försöka få ihop hoven igen, korta tån för att minska belastningen på spickorna och ställa den så rätt som möjligt i tåaxeln. Det är ofta som jag kommer ut till hästar där det krävs ganska stora förändringar. Att utföra dessa förändring på en skoning är sällan möjligt. Antingen går det inte att verka bort så mycket för att ställa den rätt eller så blir förändringen för kraftig.
I detta fall gick det att göra ganska mycket men ser det ändå som ett långtidsprojekt. Ändrade om skoperioden till sex veckor så får jag se nästa gång hur hovarna har utvecklat sig.

Här syns det tydligt att lamellranden fått en alldeles för hög belastning

Ska bli intressant att se hur det har artat sig till nästa gång.

Ytterligare en hovböld stod på schemat!

För snart en vecka sedan ringde en god vän till mig vars hästar jag skor och verkar. En av hennes ettåriga sto var blockhalt. Ingen tydlig svullnad syntes. Jag kunde konstatera att hältan satt i hoven då hon hade förstärkt digitalpuls och värme i hoven. Hon reagerade i sulan när jag klämde åt visitertången men jag kunde inte hitta någon hovböld. Fick ingen reaktion när jag klämde ihop trakterna vilket var skönt. Vid en reaktion när hovväggen i trakten trycks ihop kan man misstänka en hovbensfraktur vilket brukar innebära att det kan ta månader för hovbenet att läka. Då ordineras vanligtvis boxvila vilket i sig kan vara nog så plågsamt för hästen.
Hursomhelst kändes det som en hovböld i tidigt skede.
Hästen fick ett våtvarmt omslag för att skynda på processen och få den eventuella hovbölden att öppna sig.
Det är ganska vanligt man som hovslagare får samtal från hästägare som tror att hästen fått en hovbensfraktur. Ena dagen belastar hästen alla fyra hovar bekymmersfritt, andra dagen är den blockhalt. I de flesta fall är det ingen fraktur utan snarare en böld. De flesta hästar har en rätt hög smärttröskel av överlevnadsskäl. Tillslut när bölden är mogen trycker den på så kraftigt att en hälta blir mycket tydlig. Dessa hästar visar givetvis en hälta av låg grad i det tidiga skedet men det kräver ett tränat öga för att upptäcka förändringen.
Just denna hästen tillhörde dem som har en låg smärtröskel (vilket kan vara bra i dessa fall).

Idag hittade jag vad jag letade efter. I tådelen kändes det "svampigt" vid lamellranden. När jag sedan skar försiktigt kom det ut lite vätska. Öppnade sedan upp ett ca 3-4 mm hål med hovborren (en slags kniv som ser ut som en äppelurkärnare). Mer vätska rann nu ur och jag spolade ur ingångshålet med jodopax. Ett sterilt hovbandage lades kring hoven. Hästens ägare får under ett par dagar spola rent och lägga om bandaget tills mitt återbesök. Jag vill då se om det skett någon förändring. Som tur är har min goda vän en god hand med hästar och stoet stod helt still som om hon inte gjort annat! Det kan annars vara problematiskt att arbeta med mer avancerade ingrepp på unga hästar. Men med en god uppfostran av hästägare och en lugn hand av hovslagaren så går det oftast bra.
Återkommer givetvis om några dagar och berättar uppföljningen av hovbölden!

En självklar uppgift

Fick ett samtal härom dagen gällande ett akut ärende. Jag tyckte det lät rätt intressant.
Den information jag hade fått före besöket var följande:

Ettåring med hovböld vilken blivit opererad inne på klinik tidigare i veckan. Kunden hade sedan fått byta bandage varje dag i ca 4 dagar. Sedan skulle hovslagaren kopplas in och ett beslag skulle läggas på för att skydda ingångshålen. Sula hade rekommenderats.

Den informationen sade mig att troligtvis sitter bölden i sulan eller i lamellranden. En ordination av veterinären hade givits så min uppgift skulle i princip endast vara att t ex lägga på en sko med täckande sula efter att ha rengjort böldens gångar och fyllt dem med tjärdrev eller liknande.
Problemet var följande. På plats kunde jag endast se två mindre öppningar på hovväggens framsida. Att hålen var små tyder på att de dränerats och bölden verkar varit av lindrigare art. I annat fall skulle en större del av väggen skurits bort och troligtvis gipsats. Att lägga på en sko med sula i detta skede skulle i princip endast verka som skydd av hästen egna sula, vilken framstod som tillräckligt skyddad redan. Hovböldens öppningar skulle ändå vara helt oskyddade. Nu var arbetet med hoven inte lika tydligt längre.
Följande information fick jag på plats.

Hästen hade veckan före mitt besök visat en kraftig hälta varför en veterinär ringdes ut. Denne kunde konstatera en svullnad runt kotan och upp en bit vilket gjorde honom osäker på om det kanske kunde vara en senskada. Veterinären ville att kunden åkte in med hästen till klinik för säkerhets skull där de snabbt kunde konstatera att hältan berodde på en hövböld.

Det är helt klart att en veterinär ej kan kunna allt, speciellt inte om man dessutom arbetar med diverse djur. En veterinär som specialiserat sig på just häst eller en hovslagare hade troligtvis ganska snabbt kunna konstaterat en hovböld. Jag ska förklara varför.
Det första man gör är att se om hältan kan uteslutas till hoven eller ej. Finns det någon ökad värme i hoven? Är digitalpulsen i kotan förstärkt och i så fall på vilket sätt? Pulsen kan kännas olika beroende på hältans art. Visar hästen någon ömhet vid tryck av visitertången? Finns det någon svullnad i området? En svullnad i kring kotleden och uppåt brukar indikera på hovbölder.
Nästa steg är att lokalisera själva bölden, dels med hjälp av visitertången, värmen i hovväggen och det visuella.
Hade jag själv öppnat upp denna böld så hade arbetet varit enklare. Då hade jag själv kunnat avgöra nästa steg i behandlingen. Nu hade jag en något otydlig ordination från kliniken som givetvis hade stängt när jag väl var ute hos kunden. En skriven ordination till hovslagaren hade varit en lösning.
Med den informationen jag själv hade skapat mig på plats så anser jag att bölden inte bör fyllas igen och förslutas. Detta kan i sin tur innebära en grogrund för bakterier och svamp. Men att gå emot om än en otydlig ordination från veterinären ville jag inte heller göra. Denne kunde ju ha information från själva ingreppet som inte framgick vid min visitation av hoven.
Kunden får fortsätta bandagera över helgen tills jag fått en mer utförlig information av ansvarig veterinär.
Återkommer givetvis efter nästa besök.

Stora som små!

Denna hästen har storlek 7x0 (ett normalt halvblod ca storlek 2)
Frambenen är kortare än min rasp och han har ett humör som ett argt bi. Kan troligtvis bero på tidigare erfarenheter av andra hovslagare. Då benen är så korta kan man inte sätta hoven mellan knäna vilket gör arbetet mycket svårare. Att spika i sömmen från sidan på en sådan liten hov är som att försöka spika nubb i en masonitskiva utan stöd. Men med lite trixande, smörande och tålamod så går det ganska bra.

Helt klart en av de mest tidskrävande skoningarna!

En ny blogg tar form..

Inspirerad av Mammaveterinärs blogg och med en önskan från min fru startar jag härmed denna blogg.
Här kommer jag skriva om mitt arbete som hovslagare. Vardagliga händelser och intressanta specialfall.

Trevlig läsning!

Titta gärna in på http://mammaveterinar.blogspot.com/ och läs!