Ju fler kockar desstom godare soppa!

Jag anser att samarbetet mellan hovslagarna i mitt område är alldeles för dåligt. För att inte tala om samarbetet mellan hovslagare och veterinär. Tänk så mycket kunskap vi kan byta bara genom att våga erkänna att man inte är fullständig. Men jag är positiv och nu vet jag att det är på väg att ändras till det bättre. Själv arbetar jag ständigt med detta genom en ökad kontakt vilket har gett resultat. Så här är det ju, kan man inte och inte vågar be om hjälp kommer man jag knappast kunna det veckan efter det heller! Hänger ni med?

I vintras fick jag ett samtal från en hästägare vars fullblod hade en kraftig hovspricka. Deras ordninarie hovslagare var inte anträffbar och läget var något akut. En veterinär specialiserad på hovar hade varit ute hos hästen (vilken var skodd ca två veckor innan.) Han ville ha hästen omskodd omedelbart.
Tådelen var för lång och pga sprickan krävdes även ringskor. Efter att diskuterat med ansvarig veterinär kom vi fram till att en spricklagning även var nödvändig.
Väl ute hos hästen kunde jag verka ned tådelen ca 10 mm. Jag kortade, enligt veterinärs ordination, tålängden för att minska belastningen så mycket som möjligt.
När hästen tar ett steg på hoven rullar den liksom fram, var man kallar överrullning. Genom att korta tån ökar man överrullningen vilket ger minskad belastning av hovväggens framsida.
Jag låste även sprickan med små skruv, ståltråd och skyddande plast (som en tandställning kan man säga).
Vad varken jag eller veterinären visste vid det tillfället var att under sprickan låg en hovböld och väntade på att blomma ut.
Efter en tid kom hältan tillbaka och hovbölden upptäcktes. Det var troligtvis pga en kombination av den långa tån, understuckna trakter och bölden som sprickan uppkom. Ofta tenderar just fullblodens hovar att "flyta" ut, bli lång i tån och trakterna skjuts under hoven i riktning framåt, dvs understuckna trakter. Det är extra viktigt att man håller skoperioderna täta.
Veterinären som åkte ut igen då hästen var halt öppnade upp bölden och fick skära upp en rätt djup skåra.

Just själva spricklagningen i detta skede var något mer komplicerat då även hovväggen var mycket tunn.
Det var mycket nytt för min del och förutom veterinärens rådgivning så kontaktade jag även en mycket erfaren kollega som är europaspecialist på hovsprickor. Min kollega låste sprickan enligt bilden nedan och jag tog hand om själva skoningsbiten (vilken i sig skiljer sig mycket från en normalskoning)
Nu var vi tre som engagerade oss i fallet, ett mycket lärorikt samarbete.

Hästen blev snabbt bättre. Sprickan hölls i schack och efter några månader hade sprickan vuxit ned så pass långt att det bästa sättet att låsa den var genom nitning. Dvs ett hål borras i hovvägen från enda sidan av sprickan till den andra. Genom hålet fäster man en söm som man modifierat något och denna kläms sedan fast med en specialtillverkad tång. Ett ännu mer avancerat sätt än tidigare lagning vilket krävde min kollegas erfarenhet igen. Kan nämna att flera erfarna kollegor i mitt nätverk inte skulle våga sig på detta på denna hästen pga sprickans läge och att hovväggen var så tunn. Ingen match för min kollega!

Känns verkligen kul att arbetet kring denna häst har givit ett så positivt resultat, prognosen inte alltid är så god gällande så kraftiga sprickor. Hästen, som tävlas i både fälttävlan och dressyr, har vid tävlingar under vår och sommar gjort bra ifrån sig på samtliga starter. Kul!


Som sagt har allt gått mycket bra.
Dock krävs att hästen fortsättningsvis skos var fjärde vecka så får vi se om skoperioden kan ökas något i framtiden. Kan också tillägga att hästens ägare gjort ett mycket bra jobb med att sköta om hovsprickan mellan skoningarna. De har fått göra rent och skydda sprickan med bivax. Även ägarna har i ett sådant fall en avgörande roll för läkningen.

Under sommaren har jag även försökt förbättra hästen understuckna trakter vilka sakteliga blir bättre och bättre. Satte först en kilsula, vilken har en tjockare del i trakdelen. Detta gav hästen ett avsevärt behagligare steg men tyvärr rörde sig sömmarna för mycket och skorna riskerade att lossna efter efter några veckor.
Som alternativ kilade jag skorna istället.

Traktarmarna från ytterligare en sko svetsas noggrant fast.


Dessa slipas sedan så att de får samma vinkel och skon ligger stabilt mot markytan, ett gediget och tåmodigt arbete minst sagt. (Samtidigt ett mycket skoj!)

Detta fall är en av mina mest intressanta och det är med stor glädje jag fortsätter sko hästen var fjärde vecka. Att dessutom ägarna till hästen är underbara människor är en stor bonus!

Så här ser hoven ut idag. Mycket trevligt!

Återkommer snart med önskemålen... (se kommentarer på föregående inlägg!)
Tveka inte att fråga mig saker, det är bara kul och utmanande! Kan jag inte svara direkt lovar jag att gräva fram ett svar så fort jag kan.
Må väl!