Nog för att risken må vara stor att jag kan bli sparkad, trampad, få en häst över mig, bli biten eller iväg kastad så är det en kalkylerad risk jag tar varje dag. För varje dag som går så lär jag mig läsa hästens signaler bättre och bättre.
Jag har tidigare fått lära mig att gå in i stallet med sträckt rygg och utstråla auktoritet vilket inte är JAG. Håller ändå med till viss del men vill hellre kalla det självsäkerhet eller trygg. Jag anser att man ska försöka vara den man är. Spela teater mot en häst fungerar sällan!
Jag tror att det sättet som passar mig bäst är ödmjukhet och sammarbete.
Om hästen är ängslig fungerar det ju inte så bra att klampa in i stallet och dominera?!
Är hästen själv dominant kan det ändå fungera att leta efter ett sammarbete, lyssna på hästen. Det är ju inte JAG som ska sitta i sadeln mellan skoningarna!
Hästar som inte är med på noterna pga olika anledningar anser jag inte är redo för skoning. ALLA hästar kan bli redo men arbete krävs. Måste hästen ändå få på sig skor finns ju lugnande att ge.
Hursomhelst har arbetet på kliniken inneburit en massa jobb med plaster. Nu tar jag ytterligare ett steg i rätt riktning och använder andningsskydd!
Plasten i sig är troligtvis inte så farlig att andas in vid enstaka tillfällen. Då jag bara de två senaste dagarna plastat upp och fyllt sulor på sex hovar så fick jag denna tankeställare! Hellre klok nu än efterklok eller?
Ha det gott kära läsare!
Inlägg
2 kommentarer:
Mycket klädsamt! Jag undrar bara vad Emil tycker? Och om han också får andningsskydd?
Bra fråga där! I jakt på passande hundmasker har mitt sökande varit lönlöst. Han får gå ut och ta paus när jag plastar!
Skicka en kommentar