lördag, maj 08, 2010

Pang pang pang!

Bara för att man här skryter om att man har så snälla hästar i sin kundkrets och att jag sällan känner mig utsatt så kan det gå snabbt ibland!
Har en ponny jag skott ett par gånger tidigare som är väldigt rädd om bakbenen. Han står still, är spänd och drar åt sig bakhovarna ibland men har inte sparkat mig tidigare.
I går lyfte jag lågt för att besiktiga skorna före skoning.
Hann stå i några sekunder innan det smällde!
Pang pang pang!
Tre blixtsnabba träffar på knä och smalben innan jag hann undan!
Benet vek sig och det gjorde visserligen ont men det kändes ändå så pass ok att jag kunde fortsätta sko klart eftermiddagens hästar, om med viss smärta.
Hästen som sparkade därimot fick gott vänta, antingen tills den får sedering inne hos mig på kliniken eller om någon annan Hovslagare vill ta sig an honom. Finns ingen anledning för mig att än en gång utsätta mig för risken att bli sparkad.
I morse kändes det betydligt värre och jag har haft svårt att stödja på knät. Men som tur är finns ju värktabletter och salvor!
Med tanke på hur väl jag kunde stödja på knät igår så tror jag bara att det är ömt och stelt idag. Kanske inte bästa dagen att halta fram då Dallas (vår tvååring) ska släppas på sommarbetet! Måndagens jobb hänger lite löst beroende på hur det känns i eftermiddag.
Jag tycker givetvis synd om hästen som är så rädd att han tar till våld och även synd om kunden.
Så är det när man slappnar av FÖR mycket. Då kan olyckan vara framme. Bra att få ett litet "wakeupcall" ibland! Tur i oturen att han inte träffade ett par cm längre upp, då han nog skadan varit betydligt värre!

Trevlig helg!


2 kommentarer:

Larsson sa...

Aj, aj, aj va´ ont det måste ha gjort!!!

Hoppas verkligen Fru Hovslagare har passat upp på dig under helgen. Baddat panna, serverat glass och hemgjord pizza å sådär.

Håller tummarna för att det "bara" blev en rejäl mörbultning!

Hovslagaren sa...

Ha ha ha! Fru Hovslagare tillhör en avart som kallas "slutasjåpadigochbitihopingetgnäll!" (fast måste ändå säga att hon ägnat lite omtanke och langat fram såväl tabletter och salva!
-här har ru!

Denna helg har jag säkert gått flera mil på ön och så länge jag håller igång knät så går det bra! I lördags morse, dagen efter sparkarna därimot fick jag bokstavligen krypa ur sängen och hasa på ändan nedför trappen. Då var jag lite rädd att det var allvarligt, kunde knappt stödja på knät.
Det blir intressant att se hur det går att sko nu bara!
Tack för omtanken!