Tänk att det kan kännas så tomt utan min bästa vän och hovslagarkollega som ständigt är med mig när vi åker runt bland gårdarna. Vi är ju ett team och kommer som paketlösning!
Han fick nämligen läggas upp på operationsbordet då det efter många och långa diskussioner var dags för kastrering. Hade aldrig kunnat drömma att det skulle bli en SÅ stor affär utav det. Efter ett och ett halvt dygn fick han komma hem. Men med en helt kass mage som tog musten ur honom. Så in till djursjukhuset igen. Där har han varit över helgen och i morgon, får vi eventuellt, hämta hem honom igen. Först skulle han få komma hem i söndags, sen i går och nu i morgon så jag tar inte för givet att det blir så. Mina kunder undrar förstås vart Emil är. Framförallt saknar jag min kompis. Han SKA liksom bara finnas vid min sida. Tur är att han får så bra skötsel så han blir helt frisk innan de släpper hem honom.
Återkommer med det senaste men så länge så titta gärna in på Lottis sida där hon säkerligen skriver några rader om vår "grabb"!
Inlägg
4 kommentarer:
Va' kul, här händer det grejor minsann :-)
Spännande att höra om ditt förestående projekt..vad det nu kan vara...men trist med din följeslagare! Hoppas han repar sig snabbt, han ser ut att vara en pigg filur!
Barfota eller inte, ständigt dilemma tycker jag. Visste inte att hästen kan få fång av belastning.
Vi ville gärna att vår ardenner skulle få gå barfota men skodde henne fram förra våren eftersom vi rider mycket på stenigt underlag o grusväg. Hon var extremt ömfotad (är plattfotad fram) och klättrade längs vägkanterna o letade efter mjukt underlag. Hade en kontrovers med en hovformsspecialist som sa att det var bara att vänta för det skulle rätta till sig efterhand (att sko var sämre för hovens funktion) och att hovbölderna inte var värre än att få en finne, något helt naturligt som inte behövdes behandlas på något sätt. I vårt fall kan jag inte hålla med, det gränsar till djurplågeri att inte fixa hennes hovar.
Men man kan inte dra alla över en kam, måste se till varje häst och vad man gör med den. Ett ton i full galopp på grusväg, det sätter sina spår. Kompisens knabstrupper klarar det utan att få ont eller speciellt slitna hovar.
Bilderna på hovarna kommer förresten snart, har tagit ur lite olika vinklar. Nu får hon Enzion oxå o 13 mm skor är beställda! Det kostar att leva på stor fot...600 spänn för skorna...Men de lär ju hålla ett bra tag. Har pratat snällt med "den vandrande plegacilen" som han kallas. En norrman som är hovslagare och superduktig på hästhantering, alla hästar har förtroende för honom och verkar njuta när han fixar hovarna :-) Tyvärr har han ont i ryggen men ska ändå prova att sko vår ardenner. Vi håller tummarna på att det går vägen...
Ha det gott!
Men nu verkar det ju som om kollegan är på bättringsvägen, så nu får du nog snart sällskap igen!
Ann-Marie! Japp, jag har mina stunder då jag faktiskt hinner (tar mig tid!) att skriva. Hi hi!
För min del så ser jag gärna att hästar går barfota i första hand. För min del är det ganska enkelt. Antingen klarar hästen av att gå barfota eller inte. Men kanske är det att förenkla lite väl mycket. Det beror ju även på dig som ryttare/kusk hur du kan anpassa dig vid en ev barfotagång. Hästen får ju inte ha ont i hagen, då är det ett solklart djurskyddsfall. Om den däremot endast visar ömhet vid hårda grusvägar kanske man kan undvika dem. Hänger du med?
Gällande "hovformsspecialisten" så skulle jag nog ifrågasätta hans/hennes kunnande. Jag håller med om att den ultimata hovmekanismen har en häst utan skor. Men man kan ju vända på det. Om hästen ömmar så tar den knappast naturliga steg och då begränsar den mekanismen avsevärt. Vad som gör mig upprörd är uttalandet kring hovbölder! Fruktansvärt att påstå något så befängt!! En hovböld gör i de flesta fall mycket ont, i alla fall i det skedet då den är mogen. De flesta hästar blir blockhalta i det skedet. Men sen finns de dem som inte visar något. Men det innebär ju inte att det inte gör ont. En häst med bölder på båda framhovarna t ex har ju svårt att "halta" och blir mer staplig i sin gång. Man måste tänka på att många hästar inte "visar" sin smärta förrän i ett mycket sent skede då detta skulle innebära en svaghet för flocken.
Jag tycker det låter som du själv har en god syn på hästhållning och att det verkar lösa sig.
Håller tummarna för att hovis rygg håller!
Mvh Thomas
Irene!
Jag är så glad! Han är äntligen hemma!! Snart kan han åka med mig igen.
Ha det bra!
Skicka en kommentar